Rudolf Rocker

"[Anarkismen] är inte ett fast, slutet system utan snarare en bestämd tendens inom den mänskliga historiens utveckling, som i motsats till det intellektuella förmyndarskap som kyrkliga och samhälleliga instituationer söker utöva, strävar att främja ett fritt och obehindrat framväxande av livets alla krafter, såväl individuella som samhälleliga. Också friheten ser den som ett relativt begrepp och icke ett absolut begrepp, eftersom friheten ständigt ständigt tenderar att utvecklas till att beröra allt vidare kretser av människor på en allt rikare mångfald av sätt. För en anarkist är friheten icke ett abstrakt filosofiskt begrepp utan varje människas levande konkreta möjlighet att fullt utveckla alla de krafter, förmågor och talanger som hon av naturen utrustats med och använda dem i samhällets tjänst."

"Framför allt är det nödvändigt att bota arbetarrörelsen från dess inre förkalkning och komma ifrån de politiska partiernas tomma retorik så att den kan utveckla den skapande förmåga som är nödvändig för förverkligandet av socialismen. Det måste uppstå en visshet hos arbetarna att detta är uppnåeligt, och vissheten måste mogna till moralisk nödvändighet. Socialismens stora slutmål måste framgå ur den dagliga kampen på arbetsplatsen. Den obetydligaste strid som uppstår ur ögonblickets behov måste spegla den sociala frigörelsens stora mål, och varje sådan strid måste bidra till att jämna marken och omvandla inre längtan till vilja och gärning."

"Det nya frälsningsbudskap, som den politiska fascismen förkunnade, gick ut på att människornas existensberättigande låg i den nytta staten kunde ha av dem. På samma sätt söker den moderna ekonomiska fascismen övertyga världen om att näringslivet inte är till för människornas skull utan tvärtom. Det är människorna som är till för näringslivets skull, och de lever endast för att utnyttjas av detta."

"Den liberala idén om statsmaktens inskränkande till ett minimum innehöll redan fröet till en ännu djärvare tanke: att staten borde helt och hållet avskaffas och 'viljan till makt' utrotas ur det mänskliga samhällslivet. Medan den demokratiska socialismen högeligen bidragit till att ånyo befästa den försvagade tron på staten och för övrigt själv så småningom kommit att hamna i statskapitalismen, ledde den liberalt inspirerade socialismen i rak linje fram till anarkismens idé. Med anarki menas därvid ett tillstånd, där människorna icke längre är underkastade någon högre makts förmynderskap utan deras inbördes relationer regleras av sig själva genom fria överenskommelser. Att liberalismen aldrig kunde uppnå detta högsta stadium i sin idéutveckling, berodde på att den icke vågade tillämpa sina grundsatser på det ekonomiska livet. Verklig frihet är endast möjlig på grundvalen av ekonomisk jämlikhet. Utan rättvisa åt alla finns ingen individuell frihet. Även den personliga friheten har sin rot i människornas sociala medvetande och får först genom detta sin egentliga mening."

"Låt oss inte begå något misstag: det är inte statsformen, det är staten själv som åstadkommer det onda och fortsätter att alstra och underhålla det. Ju mer det statliga undantränger det samhälleliga i människolivet och tvingar det att underordna sig dess lagbud, desto snabbare upplöser sig samhället i atomer, som förlorar varje djupare kontakt med varandra och som antingen stöter samman i en hänsynlös intressekonflikt eller också motståndslöst låter sig föras vidare av strömmen, utan att göra klart för sig, vart det hela bär."

" Så länge arbetet blott uppfattas som en vara, som kan utbytas mot alla andra varor och den djupa etiska betydelsen av människans produktiva insats alltså utsättas för en krass underskattning, kommer näringslivet ständigt att förbli ett ting för sig, som en liten överklass drar nytta av och som ligger utom räckhåll för folkens breda massa. Blott en sådan kooperativ samverkan mellan människorna som varken tar hänsyn till monopolherrarnas nycker eller till en statlig byråkrati kan föra produktionen av de ekonomiska värdena inom räckhåll för alla och ge alla de olika individerna inom varje folkgrupp en möjlighet till en människovärdig tillvaro, så att den personliga friheten inte behöver offras, därför att den får en verklig utsikt att blomstra först under ett dylikt tillstånd."

"Det som Kataloniens frihetliga rörelse ensamt utförde under inbördeskrigets första sju månader kunde den s.k. proletariets diktatur aldrig uppnå ens på sju år på grund av att den systematiskt utrensat varje personlig initiativ, varje självständig, till jämförelse uppfordrande verksamhet och offrat den levande anden till förmån för den statliga rutinen."

"Socialismen kommer att vara fri eller inte vara alls."

"Varje realpolitik leder alltid till att man finner sig till rätta med de givna förhållandena, ty i den tomma rutinens trampkvarn försvinner varje entuiasm och den stora tron som övervinner alla andliga begränsningar. Detta blev de flesta socialistiska partiers skeppsbrott, ty de hade så trasslat in sig i den nationalistiska statspolitikens nät att de förlorade alla vidare vyer."

"Produktionsmedlens och jordens förstatligande är ingen socialism, vilken endast kan utvecklas när det arbetande folket inte endast är de faktiska innehavarna av arbetsinstrumenten utan också de egentliga förvaltarna av näringslivet."

"Frigör folkhushållet från kapitalismen! Frigör samhället från staten! Under dessa båda fältrop kommer den närmaste tidens sociala strider att utkämpas i syfte att bereda väg för en ny era av frihet, rättvisa och solidaritet. Alla rörelser, som riktar en stöt mot kapitalismen i själva dess livsnerv och leder till att folkhushållningen befrias från monopolens förtryck, alla initiativ, som vänder sig mot den statliga verksamheten och strävar efter att utrensa maktbegäret ur samhällslivet, betyder ett steg närmare friheten och en bättre framtid."