Peter Kropotkin
"Där makten finns, där finns det ingen frihet."
"Om socialismen skall få någon framgång, måste idéerna om styrelselösheten, oberoendet och individens iniativ- kort sagt, om anarkismen- predikas tillsammans med idéerna om det gemensamma ägandet och produktionen."
" En ny värld måste ha en ny tro, och det är sannerligen en ny värld i antågande. Repetera inte våra motståndare det ständigt för oss? 'Gud försvinner, kungarna försvinner, repekten för auktoriteten försvinner!' Och vem skall ersätta gud, kungen och prästerna om icke den fria individen, medveten om sin egna kraft"
"Modet, hängivenheten, självuppoffringen är lika smittosamt som fegheten, underkastelsen och rädslan."
"Vetenskap och industri, kunskaper och tillämpningar, upptäckt och det praktiska utförandet, som leder till nya upptäckter, hjärnarbete och kroppsarbete, tanke och händernas verk, allt äger sammanhang. Varje upptäckt, varje framsteg, varje förstorande av den mänskliga rikendomen har sitt ursprung i det förflutnas och det närvaradets samfällda kroppsliga och andliga arbete. Med vad rätt skulle den då kunna tillägna sig den minsta smula av detta oändliga hela och säga: Det tillhör mig, det är mitt?"
"Den representativa regeringen, söker alltid att utvidga området för sin lagstiftning, att föröka sin makt genom en otillbörlig inblandning i alla möjliga saker, att döda individernas och gruppernas initiativ för att ersätta det med lagar, och den liknar här despoterna. Dess naturliga, oundvikliga strävan blir att ta individen redan i barndomen och leda den från lag till lag under hot med straff, ända från vaggan till graven, utan att någonsin släppa sitt byte från sitt höga övervakande. Har man någonsin sett en lagstiftande församling förklarat sig inkompetent till någonting som helst? Ju mer revolutionär den är, desto mer slår den under sig allt som den inte begriper. Att lagstifta om alla den mänskliga verksamhetens yttringar, att inblanda sig i sina 'undersåtars' varje minsta angelägenhet- det är själva statens och regeringens innersta natur."
"Allt för mycket arbete är frånstötande för den mänskliga naturen- inte arbete. Allt för mycket arbete för att förse de få med lyx- inte arbete för allas välfärd. Arbete, möda, är en fysiologisk nödvändighet, en nödvändighet för att förbrucka ackumelerad kroppslif energi, en nödvändighet som är själva hälsan och livet."
"Bort med dessa falska satser: 'rätten till arbete' och 'var och en bör ha hela inkomsten av sitt arbete'. Det vi kräver är rätten till välstånd- välstånd åt alla"
"Det väldiga uppbyggnadsarbete som fodras av en social revolution kan inte utföras av en central regering, även om den till ledning i sitt arbete hade något hållbarare än några socialistiska och anarkistiska småskrifter. Det kräver en mängd lokala och specialiserade krafters kunskap, intelligiens och beredvilliga samverkan. Dessa krafter är de enda som kan bemästra de lokala aspekterna av de många skiftande ekonomiska problemen. Att sopa bort denna samverkan och lita till partidiktatorers geni är att förinta alla de självständiga centra, såsom fackföreningarna och de lokala kooperativa distrubitionsorganen, och att såsom nu sker förvandla dem till byråkratiska partiorgan. Men detta är sättet att icke genomföra revolutionen, sättet att omöjliggöra dess förverkligande."
"Men det männskliga samhället är inte grundat på kärlek eller ens på sympati, utan på en kanske enbart instiktiv känsla av mänsklig solidaritet; på ett omedvetet erkännande av den nytta varje människa har av inbördes-hjälp-principen; på att den individuella lyckan är så beroende av allas lycka; och på den kännsla av rättvisa och jämlikhet som gör att jag anser att andra människor ska ha samma rättigheter som jag själv."
"Vi vet att revolution och regering är oförenliga ting; det ena måste döda det andra, sak samma vilket namn man ger regeringen: diktatur, kungavälde eller parlament. Vi vet att det som utgör sanningen och styrkan hos vårt parti ligger i denna grundsats: - 'Intet gott eller varaktigt kan åstadkommas utan genom folkets fria initiativ, och varje regering kommer att kväva detta'...Vi vet också varthän varje diktatur leder, även den som behärskas av de bästa avsikterna: - till revolutionens död. Och vi vet vidare att denna idé om diktatur icke är något annat än en sjuklig produkt av denna vidskepliga övertro om regeringen, som jämsides med den religösa övertron upprätthållit slaveriet."
"Om folkmassorna på revolutionens morgondag endast har fraser till sitt förfogande, om de inte genom klara och bindande fakta inser att situationen förändrats till deras fördel, om omvälvningen endast slutar med ombyte av personer och formler, kommer ingenting att ha vunnits."
"Nej, låt det vara nog. Låt oss lämna denna smuts, rör icke vid den! Låt oss helt enkelt inskränka oss till att framställa denna fråga: finns det en enda mänsklig lidelse, även den mest avskyvärda, den mest motbjudande, som icke utnyttjas under en valkampanj? Svek, bedrägeri, lögn, förtal, skryteri, avund, all den smuts som ligger på lur hos det mänskliga djuret, -se där det vackra skådespel som ett land erbjuder oss, så snart det blir kastat i en valperiod"
"Människan förstår mer och mer att lyckan icke längre är möjlig för den isolerande individen; att lyckan icke kan kan finnas utan i allas lycka- hela mänsklighetens lycka. Mot den religösa moralens negativa: 'du skall icke stjäla, du skall inte dräpa', o.s.v. skall det komma att sättas positiva principer, oändligt mycket större, som var dag höjer den mänskliga moralen. Istället för guds vilja, som man utan vidare när som helst kan bryta mot, för att senare lugna honom med offer, må det komma en känsla av solidaritet med alla och envar, som säger till människan: 'Om du vill vara lycklig, så handla mot alla och envar så som du skulle vilja att andra handlade mot dig'"