Det finna sanningsvittnen här i livet! De komma till synes då och då i den samhällsbevarande borgarpressen. I de stora drakarna, de som ha råd att betala de fetaste honoraren därför att de finansieras av reaktionens säkra försvarare: kapitalistklassen. Som t. ex. fallet Erik Lindorm, vilken startade som aktiv ungsocialist för att i dag med frejdat mod gå den internationella krigsindustriens ärenden. Nämnde herre har i det typiska överklassorganet Vecko-Journalen för den 28 juli 1935 begått en artikel betitlad "Masken på", som i fråga om reaktionär-militär stupiditet söker sin like. I början uppträder han som reklamagent för Åkers krutbruks gasmasktillverkning, för att sluta med en gråtmild och lismande maning till nationell samling i det ökade försvarets tecken. "En man, ett gevär, var den gamla folkbeväpningens stolta lösen. Det var många som tyckte det lät barbariskt och i försvarsnihilistisk iver bekämpade den rörelsen." Ja, det var många, och bland dessa befann sig också nuvarande försvarsentusiasten Erik Lindorm! Det var som sagt många som fann denna "stolta" lösen barbarisk, som redan på ett så tidigt stadium insåg den utveckling en dylik propaganda skulle leda till, som klart insåg att ett starkare "försvar" med nödvändighet ledde till ökade rustningar världen över och som slutligen kulminerat i en så fruktansvärd krigsteknisk utveckling att Erik Lindorm i dag myntar slagordet: "En man, en gasmask, en kvinna, en gasmask, ett barn, en gasmask!" Men var det många som tyckte att skytterörelsens gamla valspråk lät barbariskt, så var det också en hel del "försvarsnihilister", vilka sålde sin idé for en grynvälling, som sadlade om och tog drängtjänst hos överklassens militärpatriotiska ledarkamarilla. Det är tyvärr inte endast i mörkret alla kattor bli grå! En del bli det tydligen vid fullt dagsljus. Lindorm fortsätter: "Ännu i dag har socialdemokratien, fast den sitter i regeringsställning, inte officiellt erkänt skytterörelsen". Det tycks som om Lindorm, trots att han själv utgått från arbetarrörelsen, inte har blick för realiteterna inom denna rörelses olika politiska grupperingar och deras inställning i exempelvis militärfrågan. Ett aldrig så ytligt betraktande av svensk socialdemokratis nuvarande ställning till försvarsfrågan, ger onekligen belägg för att den försvarsvänliga principen dominerar. Huruvida denna rörelse sedan i allo rent officiellt deklarerat denna militärvänliga position eller ieke, har ju mindre praktisk betydelse. Förövrigt får man val antaga att: försvarsminister Vennerström är en ganska officiös representant för socialdemokratin, och hans lovsång till skytterörelse och landstorm är väl vid det här laget riksbekant. Yi kunna vidare erinra om, att såväl Anders Örno som Rickard Sandler vid 1933 års debatt i skyttefrågan talade för railitarismen. Vi nödgas därför tyvärr konstatera att socialdemokratien ganska officiellt deklarerat sin rent försvarsvänliga och militärpatriotiska inställning även när det gäller skytterörelsen. Att det däremot lyckligtvis finnes ett betydande antal arbetare, som visserligen ännu hänga fast vid socialdemokratin, men dock intar en försvarsnihilistisk ställning, vilja vi ingalunda förneka, men detta tycks inte ändra ett jota på de ledande sossarnas försvarsvanliga politik. Herr Lindorm har ingen anledning att känna sig missnöjd med den slags "försvarsnihilism" vilken föres till torgs från socialdemokratiskt håll.

Lindorm fortsätter: "Så långt äro vi eniga" (evad det gäller gasmaskernas användning vid eventuellt krig) "att vi inte tänka röka ut oss som vägglöss ur detta gamla land. Vi kunna ju heller inte alla krypa ner i källaren. Var manliga ungdom ska försvara oss. Och den kan inte, som vi civila, klara sig allenast med gasmasker. Den måste ha flygplan över sig, u-båtar under sig och patronbälten omkring sig. Vi kunna inte med försvarsministern i spetsen med gott samvete sitta hophukade i källaren och veta att Sverges vapenföra unga män inte äro fullt utbildade och rustade i vapnens bruk. Då måste vi rodna av skam under gasmasken." Präktigt eller hur? Lindorm är tydligen rädd för att det blir trångt om utrymmet i framtidens krigskällarvalv ! Han vill ha ungdomen ut att försvara sig medan "vi civila" sitta i källare! En "manlig ungdom", som skall ha "flygplan över sig, u-båtar under sig och patronbälten omkring sig". Låt mig i all enkelhet ställa en fråga: Hur skall denna ungdom försvara Lindorm och de övriga som ha valt den mindre riskfyllda källarvåningen? Skall man måhända bekämpa giftgaser med u-båtar och patronbältcn? Eller skola vi ungdomar enbart tjäna som gasförgiftningsobjektt ? Eller menar Lindorm att denna "manliga ungdom" skall ge sig ut och gasförgifta andra länders ungdom, medan dessa länders Lindormar, försvarsministrar och "civila" skola befolka sina källarvalv? Om vilket utomordentligt hjältemod vittnar inte tiraden: "Vi kunna inte med gott samvete sitta hophukade i källaren och veta att Sverges ungdom inte är övad i vapnens bruk". Men om den vore det, ja då kunde tydligen Lindorm et consorters med gott samvete sitta i sina källarhål i högönsklig välmåga, medan ungdomen dels blir utrökad i det egna landet och dels gör sitt bästa i att röka ut andra nationers ungdom! Då behöva inte "lindormarna" rodna av skam under gasmasken!

Men Sverges ungdom bör ha ett svar att ge alla dessa källarvalvsgubbar. Ett svar som tar bort lusten att lamentera om bättre och ökat försvar. Vi veta att krigsfaran ar överhängande, men vi veta också att orsaken till kriget är att söka i det kapitalistiska systemet självt. Vi veta, att den försvarshets, som all världens lindormar ha i fört och för, är en av orsakerna till krigsteknikens djävulska utveckling. Vi veta, att en kamp för freden blir en kamp mot militarismen i alla dess former, att en fred av varaktig beskaffenhet endast är möjlig under en socialistisk samhällsform och att genomförandet av denna socialism betyder kamp mot reaktion och krigshypnos. Syndikalistisk ungdom kämpar för en internationalism vilken raserar konstlade gränser och räcker brodershanden till alla arbetare. Vi komma aldrig att gå ut i kamp för Lindorms och kapitalismens intressen, nödgas vi gå till kamp en gång, blir det för frihet och socialism!

Storm 1935 nr. 5 sid 4