Chuang Tzu

" Vad är naturligt och vad är gjort efter människan? Fyra ben på hästar och kor är naturligt. Seldonet på en häst och ringen i nosen på en tjur är gjorda av människohand. Mänsklig kunskap, moral och lagar arbetar alla mot naturen, precis som seldonet på en häst och nosringen på en tjur."

"Den verkliga godheten är inte 'god', den hyser inte förkärlek för någonting."

"Konfucius har definitivt inte blivit en perfekt människa än.. Han verkar upptagen med sökandet efter ära och berömmelse, utan att förstå, att en perfekt människa ser dessa som kedjor och bojor."

"Att rikets organisation är i oordning, att livets villkor blir våldförda, att Mörka Himmelns vilja inte sätts i verket, att markens djur skingras, att luftens fåglar skria om natten, att missväxt drabbar träd och örter, att förgörelse sprider sig bland krypen- allt detta, ack, är deras fel som söker härska över andra. "

"De människor som högt skatta rikedom kan ej uppgiva sina rika inkomstkällor. De som söka utmärkelser kan ej offra sitt rykte. De som törsta efter makt kan ej släppa något åt andra. De fasthålla dessa ting under ständig fruktan att förlora dem. Måste de släppa dem, drabbas de av sorg. De vill ej låta lära sig och vill ej inse hur dåraktig deras strävan är. Över sådana människor vilar himmelns dom."

"Små förbrytare låses in medan stora förbrytare blir lorder och härskare."

" Varje försök att införa moralkoder och lagar för människorna måste fördömas, eftersom de inte lämnar något utrymme för spontant och okonstlat handlande enligt naturen."

"De som ignorerar auktoritetens status, som kastar den åt sidan som gyttja, de vet att deras eget jag är av större betydelse än någon titel."

"Det sägs nämligen: Givs det en begynnelse måste det givas en tid som föregick denna begynnelse, och det måste vidare även givas ett föregående till denna tid som föregick begynnelsen. Givs det ett vara måste ett icke-vara ha föregått detta. Ävenså måste det givas något som föregick detta icke-vara. Helt plötsligt kommer man nu med ett icke-vara utan att man får veta om detta icke-vara är att räkna som ett vara eller som ett icke-vara."

"Om tre personer vandra tillsammans och en av dem hittar vägen, behöva de ej fara vilse. Om två av dem tro sig hitta rätt men ej göra det, gå alla vilse, ty där segerar majoriteten. Nu då en hel värld tror sig känna den rätta vägen men i själva verket ej känner den, kan jag väl ens med böner förmå människorna att vända om."

"Hästarna har hovar som bära dem över is och snö; hår som skyddar dem mot vind och köld. De äta gräs och dricka vatten, och flyga fram över fältet. Sådan är hästarnas verkliga natur. Palatsliknade byggnader är till ingen nytta för dem. En dag framträdde Po Lo och sade: "Jag förstår mig på hur hästar skall skötas". Så brännmärkte han dem, klippte dem, jämnade deras hovar och satte grimma på dem, band dem vid huvudet och satte kedjor om deras fötter och ställde in dem i stall, med det resultatet att två eller tre på varje tiotal dog. Därefter lät han dem hungra och törsta, lät dem trava och galoppera, skötte om dem och ryktade dem, där de stod med den tovsprydda tygelns elände framför sig och fruktan för knutpiskan bakom sig, tills mer än hälften av dem dog. Krukomakaren säger: "Jag kan göra vad jag vill med leran. Om jag vill ha den rund använder jag en cirkel; om rektangulär en vinkelhake." Snickaren säger: "Jag kan göra vad jag vill med träet, om jag vill hava det buktigt använder jag en båge; om rakt ett snöre." Men av vilka skäl tror vi att leran och träet önskar att behandlas på detta sätt med cirkel och vinkelhake, med båge och snöre? Inte desto mindre prisar varje tidsålder Po Lo för hans skicklighet i att behandla hästar och krukomakare och snickare för deras skicklighet att behandla leran och träet. De som styra riket begå samma misstag. Nu betraktar jag styrandet av riket från en helt annan synpunkt. Människan har vissa medfödda instinkter: att väva och kläda sig själv, att plöja och föda sig själv. Dessa är gemensamma för hela mänskligheten, och alla överensstämma därutinnan. Sådana instinkter kallas "himmel-sända''. Och så rörde sig människorna i de dagar, då de medfödda instinkterna behärskade dem, lugnt och blickade frimodigt framför sig. På den tiden fanns inga vägar över bergen, inga båtar eller bryggor över vattnet. Alla ting skapades, vart och ett för sitt säregna ändamål. Fåglarna och de vilda djuren förökades, träd och buskar sköt i höjden. De förra kunde ledas vid handen; man kunde klättra upp till och titta ned i korpens näste. Ty då levde människan tillsammans med fåglar och vilda djur, och hela skapelsen var ett. Det fanns ingen skillnad mellan goda och dåliga människor. I det de alla i lika grad saknade kunskap, kunde deras dygd ej gå vilse. I det de alla i lika grad var utan onda drifter, befann de sig i ett tillstånd av naturlig renhet, människotillvarons fulländning. Men då de vise uppträdde och förvirrade människorna med sitt tal om kärlek och fjättrade dem med plikter mot deras mästare, vann tvivlet insteg i världen. Och sedan, då de började frossa i musik och bråka med cermonier, blev riket splittrat inom sig självt."