"Jag revolterar, alltså finns vi till."

"Vi befinner oss mitt uppe i en motsägelse. Hela vår epok står upp i halsen i en motsägelse och håller på att kvävas utan att kunna fälla en befriande tår. Det finns inga lösningar, och vad värre är, det finns inga problem."

"Politiken och mänsklighetens öde formas av män utan storhet eller ideal. De som äger inre storhet sysslar inte med politik."

" Med vilken rätt skulle en kommunist eller en kristen (för att bara ta det moderna tänkandets respektabla former) kunna klandra mig för pessimism? Det är inte jag som har uppfunnit skapelsens elände eller den gudomliga förbannelsens förfärliga formler. Det är inte jag som sagt att människan är ur stånd att frälsa sig själv av egen kraft och att hon på sin förnedrings botten bara kan sätta sitt slutgiltiga hopp till guds nåd. Vad gäller den beryktade marxistiska optimismen, tillåt mig skratta. Få människor har gått längre i misstro mot sina likar. Marxisterna tror varken på övertalning eller dialog. Man gör inte en arbetare av en borgare, och de ekonomiska villkoren är i deras värld mera fasansfullt ödesbundna än Guds nycker... Från kommunister och kristna får jag säkert höra att deras optimism har större räckvidd, att den är överlägsen allting annat och att Gud respektive historien är de tillfredsställande slutpunkterna för deras dialektik. Jag för samma resonemang som de. Om kristendomen är pessimistisk i fråga om människan så är den optimistisk vad gäller människans öde. Marxismen, som är pessimistisk i fråga om den mänskliga naturen, är optimistisk vad gäller historiens gång (här dess motsägelse!). För egen del är jag pessimist i fråga om människans villkor och optimist vad gäller människan."

"Det är bättre att missta sig genom att inte mörda någon än att ha rätt inför en massgrav."

"Att ha eller inte ha värde. Att skapa eller inte skapa. I det förra fallet är allt berättigat. Allt, utan undantag. I det senare är Absurditeten fullständig. Återstår att välja den mest estetiska formen av självmord: äktenskap+ fyrtiotimmarsvecka, eller revolver."

"Slaven och de som har det eländigt i det närvarande och ingen tröst i himmeln får veta, att i varje fall framtiden tillhör dem. Framtiden är den enda sortens egendom som härskaren frivilligt avstår åt slavarna"

" Tidigare hade Gud skapat kungarna, som i sin tur skapade folken. I och med Samhällskontraktet är det folken som skapar sig själva innan de skapar kungarna."

"Slaven reser sig till motstånd i alla varelsers namn, eftersom han anser att genom den bestående ordningen hos honom förnekas någonting, som inte är hans utan som han delar med alla människor, även med den som förolämpar och förtrycker honom."

"Detta är revoltens dåraktiga generositet: den ger utan dröjsmål ut av sin kraft till kärlek och säger genast nej till orättvisan. Den sätter en ära i att inte göra beräkningar, att ge ut allt till det närvarande livet och till sina levande bröder. På detta sättet slösar den för framtida människors räkning. Den sanna frikostigheten mot framtiden består i att ge allt åt nuet."

"Människans reducering till experimentföremål, reglementet som föreskriver relationen mellan viljan till makt och objekt-människan, det avspärrade rum där detta ohyggliga experiment utspelas- allt detta är erfarenheter som maktens teoretiker kommer tillbaka till, då det ställs inför uppgiften att organisera slavarnas tidsålder."

"Kommunen mot staten, det konkreta samhället mot det absoluta samhället, den reflekterande friheten mot det rationella tyranniet, den altruistiska individualismen mot förslavningen av massorna- sådana är de anatomier som återspeglar det långvariga möte mellan måtta och måttlöshet som ger liv åt Västerlandets historia ända sedan antiken."

"Industrisocialismen har ingenting väsentligt uträttat för att höja arbetarens villkor, därför att den inte har rört vid själva principen för arbetets produktion och organisation utan tvärtom hyllat de existerande förhållandena. Den erbjöd arbetaren en historisk tröst av samma värde som då man lovar himmelsk lycksalighet åt den, som dör i smärta; den gav honom aldrig skapandets glädje."

"Borgarklassen har förfallit på grund av sitt produktionsvanvett och sin materiella makt; organisationen av detta vanvett kunde inte skapa några eliter. Kritiken av denna organisation och utvecklingen av revoltmedvetandet kunde däremot skapa en annan elit som ersättning. Det är endast den revolutionära syndikalismen i efterföljd av Pelloutier och Sorel som har slagit in på denna väg och med hjälp av yrkesundervisning och kultur velat forma de nya kadrer, som vår ärelösa värld ropade efter och fortfarande ropar efter."

"Marx' vetenskapliga messianism är av borgligt ursprung. Framåtskridandet, vetenskapens framtid, kulten av tekniken och produktionen är borgerliga myter, som upphöjdes till dogmer på 1800-talet."