UNGDOMEN OCH FREDEN

Ungdom med kurage går sin egen väg

Det är skäligen överflödigt att tvista om huruvida ungdomen av i dag är sämre eller bättre än tingdomen av i går; det ger i nästan alla fall ingenting av värde, ingenting positivt. De äldres syn på ungdomen är ålderdomens och de ungas uppskattning av de äldre är ungdomens uppskattning.

Däremot är det rimligt och t. o. m. fullkomligt nödvändigt ert konstatera,
att ungdomen av i dag i stor utsträckning är socialt ointresserad och att detta förhållande är ägnat att inge betydande farhågor för framtiden, för utvecklingen och för demokratin. Generationsklyftan - tomrummet som endast ett ökat socialt intresse från ungdomligt håll kan fylla — gapar överallt med glupska käftar. Det hjälper inte att man försöker
blunda för detta faktum; gömma sig bakom bekvämt tillyxade statistiska beräkningar eller hoppas på en ändring liksom av något slags trolleri.

Alla folkliga rörelser har sitt ungdomsproblem : arbetarrörelsen, fredsrörelsen, nykterhetsrörelsen, kooperationen. Överallt fattas det ungdom och denna fattigdom är av det allra farligaste slaget.

Det daltas för mycket med ungdomen nu för tiden; den bjuds en idealiserad allfarväg genom livet pr korrespondens; en hopteoretiserad kungsväg för en standardtyp av ungdom. Detta är psykologiskt felaktigt. Ungdom med kurage går sin egen väg och hittar sin egen melodi och hindras den i dessa försök så blir den stilla i misstro.

Ungdomen betraktar med misstro allt som är gammalmodigt och sterilt och trotsar alla som välmenande ställer sig att peka ut den "rätta" vägen. Endast i frihet kan det bästa hos ungdomen utvecklas och bära frukt — de som inte förstå detta har fattat problemet på ett oriktigt sätt.

Ungdomens uppgift är stor och svår. Inte minst att rätta till alla misstag som begåtts av de som nu klankar på ungdomen.
Därför - bland annat- at ålderdomen skapat oreda i problematiken och försökt göra ett olidligt tillstånd till någonting vördnadtsfullt och paradistiskt.

Det andra världskriget tog sina offer på olika områden. Mördade åtskilliga miljoner, slog städer i ruiner och utplånade de vad människorna under sekellång strävan mödosamt byggt upp. Men den allra grövsta förbrytelsen ligger inte på de områdena; det svartaste strecket som detta andra världskrig lämnar efter sig är fatalismen. Ödestron på krigets oumdviklighet

Ungdomen av i dag — som upplevt kriget i beredskap, ute vid fronterna, eller bara som barnslig lyssnare vid radions krigsrapporter — har förlorat tron på freden eller på sin egen förmåga att skapa ett effektivt vapen mot krigets förstörelse.
Och vill man vara ärlig: finns det någon rimlig anledning att förvånas över ungdomens attityd av i dag? Redan talar politikerna om det tredje världskriget — inte bara som en möjlighet utan som en oundviklig realitet. Har man rätt att begära att den ungdom som står i ängslig väntan på detta tredje krig ska få kraft nog att bli socialt intresserad?Kan man inte förstå att denna unfdom jämför det lilla inflytande deras aktivitet kan få med det stundande världskriget och att detta måste leda till misstro oeh en bottenlös pessimism.

Vad tjänar all vår ävlan till om vi än en gång ska ledas till slaktbänken? Så frågar ungdomen och vad får de för slags svar?
Ungdomen får inget svar. Ingen får något svar. Allt är difuss ovetenhet. Det gavs så vackra löften en gång — på Atlanten, i Potsdam, i Jalta. Det var tre mäktiga herrar som tog munnen full den gången. Nu är den ene död, den andre har fått sparken för några år seden. Den tredje behåller fortfarande sitt outgrundliga anlete.

Människorna står till halsen i osäkerhet och världens mäktiga bollar med människornas öden i självtagen rätt. Vem har gett dessa herrar rätt att besluta i hela mänsklighetens viktigaste angelägenheter? Ingen. Ingen har gett dem denna rätt och en ljusare framtid kan vi inte gå till mötes förrän denna rätt blir fråntagen enskilda politiker oeh lagd hos folken.

Oeh här har ungdomen sin uppgift i fredens och framtidens tjänst. Det är naturligt för ungdomen att misstro, men denna misstro får inte leda till ointresse, till negativism. Den måste göras positiv. Ungdomens uppgift är att söka nya former för framtiden och inte minst i strävandena att säkra freden. Oeh det borde vara en uppgift som är stor nog.

Politikerna har trätt ur det andra världskriget utan att ha lärt någonting alls. Ett litet trolleri gjorde man i krigets sista stund: FN i stället för NE. Hokus pokus.

Annars har man ingenting lärt. Det är samma gamla asande av kanoner till gränserna. Oeh atombomber; samma gamla lögn: vill du fred så rusta för krig.
Det är ungdomens plikt att med egen klarsyn travestera: Vill du fred och vill du liv så rusta för fred!

Storm nr 4 1947 sid. 5